27 februari 2008

sång åt en pensionär

Min livlina till det här seklets musik, Alice, mejlade mig några mp3:or sent i går kväll. Jag har en eklektisk musiksmak, uppskattar hennes försök att leda in mig på rätt väg, även om jag förr eller senare alltid återvänder till Ella Fitzgerald sings Rodgers & Hart eller något annat som är gångbart på hemmet.
Särskilt gillade jag den hon mejlade ett par minuter över tolv; vacker, fina harmonier, den kändes välbekant på något sätt.
Repeatade den flera gånger, kände mig lite nöjd med att jag knöt an till något nytt.
Låten var från 1968.
Jag tror att det kan vara kört.
(Fast jag gillade Glasvegas-låtarna också, och inte bara för accenten.)

3 kommentarer:

Alice sa...

Hahaha, fattade inte att du trodde den var ny förrän nu (jag läser dina mejl, men jag är lite trög), det är ju hur roligt som helst! Om jag får den där yousendit-crapen att funka så ska jag skicka fler grejer, men just nu verkar den inte vilja samarbeta alls.

hillevi sa...

Eller bara tragiskt.
Men visst LÅTER den rätt ny? Ändå?
Om jag nu är rätt person att komma med sådana omdömen.

(men, jo, vissa partier, lyssnar igen)

Alice sa...

Ja, kan hålla med om att den låter ny, riktigt bra musik som håller i många år har nog en tendens att göra det.